Morris-the alleycat

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 1 Morris – the alleycat Harald möter Morris Harald har dille på kartonger. Ju större kartonger, desto bättre. Så fort han hittar en som är tillräckligt stor flyttar han in i den och låtsas att det är hans fina hus där han bestämmer. Harald är inte så stor – faktiskt minst i hela deras kvarter. Vilket gör att han är precis lagom för att få plats i en bra kartong. Harald har uppnäsa, ljus hår – och glasögon. Glasögonen är det enda som är stort på honom. –Lika bra att köpa stora sa hans mamma. Han kommer ju att växa. Så Harald blir retad av alla på gården. Både för att han är liten och för att hans glasögon är så stora. Men i sina kartonger är det han som bestämmer och där finns ingen som retas. Den här dagen hade Harald tur och hittade en jättefin kartong bakom grannhuset. Stor och stadig stod den där, nästan gömd bakom en sopcontainer. Och alldeles hel och ren var den. På utsidan var det en fin bild av en diskmaskin och en massa stora bokstäver i färg. Harald har just börjat i skolan och lärt sig stava till sitt namn, men han kan inte läsa än. Men han gissar att det står diskmaskin. Harald tittade sig omkring.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 2 Ingen av de andra barnen i kvarteret var inom synhåll. Han hörde några av dem skrika en bit bort när de spelade fotboll. Harald knuffade kartongen lite länge in bakom containern och la den på sida. Den var full med papper och plast. Det hade nog varit runt diskmaskinen. Han plockade ut allt. Med hjälp av en gammal pall och en tom färgburk nådde han upp över kanten på containern och kunde slänga skräpet. Han behöll en kloss av såndär vit plast som användt till att skydda diskmaskinen. Den kunde han använda att sitta på. Harald granskade sin kartong och var mycket nöjd. Han kröp in och fällde ihop lockflikarna så gott det gick. Jättemysigt. Harald satt på sin lilla plastkloss och funderade. Nja - plastkloss var det ju inte, det var en fin, bekväm fåtölj i äkta läder. Och kartongen var hans stuga på landet. Den blå färgen från containern han såg mellan kartongflikarna var i själva verket hans stålande utsikt mot den blå och vackra sjön nedanför hans stuga. Harald tittade sig runt i stugan. Han kanske skulle ta och inreda den lite bättre, eftersom det var en så bra stuga med en så´n fantastisk utsikt. Ett litet bord att ha vid fåtöljen kanske. Harald stoppade ut huvudet genom kartongflikarna. Färgburken han hade stått på därute - den skulle bli perfekt. Om han torkade av den och vände på den hade han ett jättebra bord. Harald började krypa ut ur kartongen, men stötte mot något mjukt. Han vände upp ansiktet och tittade upp längs benet på Berra, upp till han snopp. Berra stod bakom containern och pinkade. Berra, i sin tur, tittade förvånat ner längs sitt ben och såg en liten kille med jätteglasögon och uppnäsa. Berra blev så förvånad att han nästan pinkade på Harald. Berra var störst och starkast i hela kvarteret. Och elak. Dum och dumt elak. Kanske var det för han var så dum som han var elak. När Berra hämtat sig från sin förvåning skrek han rakt ut, samtidigt som han skakade snoppen och stängde byxorna. –Titta vad jag hittade bland soporna! En liten råtta med glasögon. En Sopråtta. Eller Dassråtta som gillar titta på när man pinkar. Som vanligt var Berra inte ensam. Bakom hörnet på containern väntade den övriga skocken.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 3 Haralds mamma kallade dem omväxlande för ”Berras Busar” och ”Berras Hov” – grabbar och tjejer som beundrade Berra och gjorde allt som han befallde bara för att få vara med honom. Harald var van. Han visste vad som gällde nu: Full fart! Så Harald sprang, något annat var inte att tänka på. Blev han fast blev han knuffad, luggad och hånad hur länge som helt. Det var Berra som angav tonen. Hånade han så hånade alla andra. Knuffade han, så knuffade alla andra. Och att överraska honom med snoppen framme skulle innebära mycket stryk. –Ta fast honom skrek Berra, men det var för sent. Harald kom med hög fart runt hörnet och överraskade allihop och hade passerat innan någon av dem hann reagera. Två stycken försökte hinna ifatt, men även mot det hade Harald ett inövat försvar. Han satte full fart mot det stora snåret med taggbuskar. Under taggbuskarna fanns det massor av gångar kors och tvärs, gjorda av katter och hundar och vad det nu var för övriga djur. Harald kunde bekvämt slinka in där utan att få så mycket som en rispa. Var man lite större eller för lat för att krypa så fastnade man på alla taggarna. –AJ, AJ, AAJJ hörde Harald när han kröp genom gångarna, kvick som en vessla. De övriga gänget hade nu hunnit ikapp och skränade runt buskaget, slog på det med käppar och petade med dem så långt in i buskaget de kunde utan att sticka sig på taggarna. Men till Harald nådde de inte, det var flera meter med taggar emellan dem och honom. Skränandet runt buskaget fortsatte en stund, men ebbade ut, eftersom inget hände. Till slut hördes Berras röst –Ähh, nu drar vi och så blev det tyst. Harald satt nästan mitt inne i buskaget. Det var som en liten glänta eller rent av en koja där inne. Mjuka torra löv på marken gjordet det bekvämt. Han lyfte med tummen och pekfingret bort några torra tagg-kvistar som trillat ner och satte sig till rätta och slog armarna runt knäna. Det var lika bra att sitta kvar en stund. En gång hade han krupit ut för snabbt. Då hade Berra och gänget bara låtsat att de gått sin väg och stått och väntat på honom. Det hade inte varit kul. Harald borstade bort lite jord från knäna. Det var tur att han både kunde springa snabbt och krypa snabbt. Ett prasslande fick honom att hoppa högt. Var det någon i gänget som kom krypande i alla fall?

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 4 Harald vände sig för att snabbt kunna krypa iväg och såg att det var – en katt. Harald satte sig igen. En katt - han blev rädd för att det kom en katt. Katten kom in i den lilla lövkojan och satte sig en bit ifrån Harald. Den var ganska stor, men såg lite luggsliten ut. Ena örat saknade faktiskt en liten bit och ena ögonlocket hängde lite. Katten började putsa sig och verkade inte ta någon notis om Harald. Slickade sin svans noga, tog ett tag med framtassen över det skadade örat. –Du borde inte låta dom köra med dig sådär sa katten. Harald höll på att trilla omkull, trots att han satt ner. Han tyckte ju precis att katten pratade. Till honom. –Va? sa han bara, trots att han hade hört alldeles utmärkt det han trodde sig ha hört. –Du hörde sa katten och tittade upp från sitt slickande för en kort sekund. –Och stäng munnen, du ser ut som en fågelholk. Och anblicken av fågelholkar gör mig hungrig! Men du är välkommen hit. Harald stängde munnen med en smäll. En katt som pratade! Det snurrade i Haralds huvud. Hade han blivit knäpp som gamla gubben Larsson som alltid gick och pratade. Inte pratade för sig själv utan med någon som bara han såg. –De.. det var bra att få komma hit försökte Harald och såg tillkämpat obesvärad ut, samtidigt som han sneglade i ögonvrån på katten. – Jag har varit här förr, ett par gånger. – Jag vet sa katten, jag har sett när de jagat dig. Och att du stökar till här inne. – Åh, förlåt sa Harald och kände sig både snopen och skuldmedveten. Han såg sig omkring i den lilla gläntan. Det här var alltså den märkliga kattens hem. – Ja, ja, det ser inte mycket ut för världen, men det får duga sa katten som slutat putsa sig och nu avvaktade Haralds inspektion av det egna hemmet. – Jag är ju inte hemma så ofta, så det kan gärna få vara enkelt. Inte så mycket prylar att hålla reda på. – Åh sa Harald, lite enfaldigt. – Vi kanske ska presentera oss sa katten Morris heter jag. – Ää Harald sa Harald. Men sover du härute? Fryser du inte? – Fryser? Är du dum eller.. Jag har ju päls! Problemet är det omvända – det kan bli för varmt på sommaren! Har du någonsin sett en katt i kortbyxor. Det hade inte Harald.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 5 – Nå sa Morris, vad var det som hände den här gången? Och vad tänker du göra åt den där busen? Berra kan man väl inte göra något åt, tänkte Harald. Han är ju större och starkare och skvallrar jag för vuxna innebär det ju bara ändå mer stryk. – Jo, Berra stod och pinkade utanför min nya stuga... började Harald berätta... – Nu är det nog dags för dig att gå hem sa Morris när Harald var klar. Harald tittade upp. Det hade faktiskt börja skymma lite. Han hade suttit där inne i buskaget jättelänge nu. Berättat för Morris om allt dumt som Berra och hans gäng gjort mot Harald. Morris hade bara legat där med halvslutna ögon och lyssnat. Nu hade han rest sig och stäckte på kroppen, sådär som bara katter kan. Gäspat stort och sedan tittat rakt på Harald. – Det där måste vi göra något åt sa Morris. Eller i varje fall den där. Men först i morgon. Nu måste jag hitta något att äta och du ska gå hem till din mamma. – Men..men.. hitta något att äta? stammaden Harald. Får du ingen mat av din matte..?? Morris bara fnös och slickade ena framtassen. – Va\", sa Harald storögt. Har du ingen matte?! Men var bor du?? – Här förståss sa Morris Det är därför jag har koll på när du ränner ut och in här. – Åh, förlåt om jag stökar till hemma hos dig sa Harald med ett litet fniss. Sen blev han allvarlig igen. – Men hur ska du hitta något att äta? Blåbär är väl inget för katter?\" – Äh fnös Morris, en och annan råtta ska jag väl lyckas knipa. – Råttor! sa Harald och ögonen blev ännu större. Finns det råttor här?? – Du anar inte sa Morris och höll upp sin ena framtass och fällde ut klorna. Berra pinkade nästan på en där borta vid sopcontainern – Men kan du inte komma med hem till. Jag är säker på att mamma har något till dig. – Hmm, inomhus och mat på fat... Det var länge sedan sa Morris och sträckte på sig. Definitivt värt ett försök. Men jag har mina tvivel. Morris möter mamma

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 6 Harald bodde ensam med sin mamma. I deras port bodde fem andra familjer. Harald och hans mamma bodde längst ner i två rum och kök. Harald hade eget rum, vilket han tyckte var jättebra. Han hade gott om plats för sina prylar. Mamma sov i en kökssoffa i matvrån. – Då blir det inte sängkammarstökigt i vardagsrummet brukade hon säga. \"Sängkammare\" tänkte Harald då. Vilket gammalt mossigt ord. Mamma pysslade i köket när Harald kom in, med Morris i släptåg. – Men va bra att du kom nu sa mamma. Det är middag om en liten stund... Men vad är det du har med dig? Hon tittade forskande på Morris. – Det var mig en luggsliten, mager stackare. Var har du hittat den? Och vad gör den i mitt kök?\" – Jag sa ju att det inte var någon bra idé sa Morris. – Hör så ynkligt den jamar sa mamma och satte sig på huk för att granska Morris närmare. – Men han e´med mej sa Harald och jag har lovat honom att han ska få mat här. – Jasså, det har du sa mamma och tittade på sin son. Och har man lovat för man se till att hålla det sa mamma och log. – Men jag får nog lov att titta på det där örat först. Sen ska vi se om det inte finns lite mat till katten.” – Morris sa Morris, jag heter Morris. – Han heter Morris sa Harald. – Jasså det gör han. Så då vet du vems katt det är sa mamma. – Nä det vet jag inte sa Harald, han sa det själv. – Hm.. sa mamma och tittade ömsom på Morris och Harald. Hon klappade med handen på diskbänken bredvid diskhon och Morris hoppade upp. – Låt mig nu få titta lite på det där örat sa mamma och strök Morris försiktigt över huvudet. Morris satt blickstilla och slöt bara ögonen. Mamma inspekterade försiktigt örat, hummade lite och hämtade sedan några bomullstops som hon blötte med vatten från kranen. – Det är bestämt en slagskämpe det här sa hon medan hon försiktigt pillade på den rivna örat med topsen. – Nu verkar såret alldeles rent, så det ska nog inte bli några problem. Morris hade suttit alldeles still medan mamma gjort ren örat. Nu reste han på dig med svansen rakt upp och skakade på huvudet. Men ett vigt spång hoppade han ner på golvet igen och strök sig mot Haralds ben. – Bli're nå´t käk sa Morris, eller va det bara snack?

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 7 – Hör så belåtet han jamar sa mamma. Nu ska vi se om vi kan hitta något äta för honom också. Harald och mamma åt blodpudding, Morris fick lite av blodpuddingen, utblandad med leverpastej och ett rått ägg. – Han ser lite tunn och ynklig ut sa mamma. \"Han kan få äta sig mätt innan vi släpper ut honom igen.\" – Men, men... sa Harald, kan han inte få bo hos oss. Han får plats i mitt rum sa Harald. – Hmm sa mamma. Så kom det sig att Morris helt plötsligt fick ett nytt hem. En säng av en gammal pjäxkartong med en sliten ylletröja som madrass. Precis nedanför fotänden på Haralds säng. – Men du sa Morris, du måste fixa så jag kan gå ut och in själv. Jag vägrar kissa inomhus i lådor som jag fick göra förr. Det var lätt ordnat. Harald brukade alltid sova med fönstret på glänt. Om han gjorde springan lite större och ställde en av sina favoritkartonger i rabatten under fönstret. Morris provhoppade. – Bra att du bor längst ner sa Morris och gick direkt till sin nya säng och rullade ihop sig. När Harald vaknade på morgonen var Morris borta. Inte ett spår. Harald blev jättebesviken. Morris hade alltså bara följt med honom hem för att få lite mat och slippa jaga råttor och möss. Harald hängde med huvudet när han åt sin frukost. – Men vad är det sa mamma, håller du på att bli sjuk?\" – Nä sa Harald, Morris är borta. – Katten sa mamma, äh, han har väl bara gått ut ett tag. Men du får sno dig lite med frukosten så du hinner till skolan i tid. Harald och skolan Harald hade nära till skolan. Vilket gjorde att han ofta kom för sent.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 8 Vilket kan tyckas vara konstigt, men ändå enkelt att förstå. Harald bodde så nära att han hörde när det ringde in i skolan. Den där skrällande stora klockan på utsidan av skolväggen som även ringde när rasterna var slut. Och då skulle man ju in och ta sig till sitt klassrum och hänga av sig ytterkläderna och gå in i till sin bänk. Och det tog ju lite tid hade Harald räknat ut. Harald hade ett pers, ett personrekord som var i särklass: från det han stängde ytterdörren hemma till han satt i sin skolbänk - 5 minuter blankt. Och det brukade alltid räcka. Men så, ibland hände det att han inte hittade sin mössa eller vänt tillbaka efter något han glömt packa i ryggan kvällen innan… Och, ja, då sprack tidsschemat och han kom för sent. Men han var ju inte så van än, han hade ju just bara börjat ettan. Han fick fila på det där. Skolan var inte så stor, alla klassrum låg i en byggnad och var en B-skola. Det betyder att ettor, två och och treor gick i samma klass. Och fyror, femmor och sexor i en annan klass. Matsal och gympasal låg i ett eget hus tvärs över det som var skolgården. Klassen var ganska stor, 32 elever i Haralds klass. AnnaLisa hette hans lärare. Klasskamraterna kan han också namnet på. I klassen bredvid, med 4-6or, kan han bara namnet på en: Berra. Elaka Berra. Han var känd och en plåga för alla, inte bara för Harald. Han var dum mot alla, utan urskillning. Idag hade långrasten på förmiddagen varit en plåga. Berra hade fått syn på Harald tvärs över skogården och börjat skräna samtidigt som han satte fart mot Harald. – Öh, titta där, Sopråttan som smygtittar på folk. Flera av hans gäng gick i hans klass och hängde på som en svans. – Äh du smet iväg i går, men här kan du inte smita skränade han och svansen sorlad medhåll och uppmuntran. En knuff och Harald snubblade omkull och tappade sina glasögon. – Låt bli det där, skrek Katrin som gick i trean i Haralds klass. – Bara fegisar ger sig på de som är mindre, sa hon och ställde sig framför Berra så Harald fick tid att plocka upp sina glasögon. – Och vad pågår här hördes en mullrande stämma. Det var magister Björk, läraren i Berreas klass. Han var tydligen rastvakt idag. – Är det du Bertil som bråkar med dina kamrater igen. Magister Björk måste man bry sig om. Han var stor. Och bred. Det sas att han hade varit stjärna i bandy när han var yngre och fortfarande hade en bandyboll som han la på katedern varje lektion. Som en påminnelse. Sas det.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 9 Enligt samma rykte lär han ha använt den som medel för att hålla ordning i bråkiga klasser. Snackades det efter tillsägelse kom bandybollen som en projektil. Sedan räckte det med att bollen låg där som påminnelse. Harald hade inte sett om magister Björk hade någon boll nu för tiden, men ryste vid blotta tanken på det ont det måste göra att få en så’n boll på sig. – Öh, putten här snubblade visst. Jag ska bara hjälp honom upp, ljög Berra och rundade Katrin, låtsasborstade obefintligt skräp från Haralds jacka, samtidigt som han väste i mungipan. – Du får dubbelt senare. Skoldagen tog slut. Harald samlade ihop sina böcker i ryggsäcken. Idag hade han fåtte lära sig fler bokstäver, både att läsa och skriva dem. Till och med att sätta ihop dem till ord. Mor och rar. Harald insåg att det fanns en risk att Berra och hans gäng lurade bakom knuten, så han öppnade skolporten försiktigt och spanade runt. – Hörru ärthjärna, har du inte fattat att de högre klasserna har minst en timme till? Harald hoppade till. Morris satt alldeles utanför skolporten i allsköns ro i eftermiddagssolen. – Jag såg vad han gjorde på rasten. Vad tänker du göra åt det? – Va, jag kan väl inte gör något. Han är ju både större och starkare. – Och mer korkad än du. Va e du bra på? Harald funderade. Han var ju faktiskt ganska snabb för att vara så liten. Och påhittig. Men var skulle det räcka till? – Just nu sitter Berra i sitt klassrum, om han inte som vanligt är utkörd i korridoren för att han bråkat. Och hans jacka, var tror du att den är? – I korridoren förstås. – Och… – Du menar att jag ska göra något med hans jacka? – Lysande Sickan, äntligen en plan. – Men vad kan jag göra? – Det var du som sa att du var påhittig. Det var bara ett par sekunder se’n. – Jamen jag vill inte att den ska bli förstörd eller så. – Behövs inte. Kom ihåg att för Berra är det viktigast att vara ball och tuff. Hitta på något så han gör bort sig. – Om han måste krångla för att sätts på sig den kanske. Då ser han inte så tuff ut. – Bra, nu börjar det likna något sa Morris, buss på. Harald öppnade försiktig skolporten igen. Ingen Berra i korridoren. Full fart framåt till rätt klassrum. Morris hoppade upp i korridorens fönster.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 10 Harald kände genast igen Berras jeansjacka. Det stod något tryck på ryggen som Harald inte kunde läs. Än. Men det kanske han kunde skoja om senare. Nu gällde det att fixa något enkelt och snabbt. – Jag gör en knut på ena ärmen såhär och knäpper ihop ärmknappen på den andra med knapphålen här nere på ryggsidan. Harald jobbade snabbt och hängde tillbaka jackan på samma krok och var nog med att knuten inte skulle synas. –Nu pyser vi sa Morris och hoppade ner från fönstersmygen. Full fart mot skogsbacken där blir det första parkett till föreställningen. – Men vänta, avbröt han sig. Töm papperskorgen där i hans fickor. Harald häpnade. Så härligt elakt. Självklart. Papperkorgen tömdes på kolapapper, fullsnutna pappersnäsdukar, en tom chipspåse och lite annat smått och gott. Harald fnissade för sig själv vartefter han fyllde Berras fickor. – Nu - showtime, sa Morris och gick före mot porten. Showtime Alldeles bakom skolan började skogen. Eller snarare skogsdungen som skiljer husen där Harald bor från själva skolan. Där, precis där skoltomten börjar kan man sitta på några stenar och ha full koll, rakt in i korridoren. Första Parkett som Morris hade sagt. Harald var förtjust och förväntansfull. Vad skulle bli av detta? Han buffade upp sin ryggsäck mot ett av träden och satte sig till rätta. Morris hade hittat men mjuk mossplätt och lagt sig till rätta. Let the show begin. Harald hade nästan gett upp och tänkte packa ihop när skolklockan äntligen ringde ut. Harald satte sig upp och Morris öppnade ögonen. De såg skoldörren där nera slås upp och klassens alla barn störtade ut och börja fippla med sina ytterkläder.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 11 Berra knuffade sig på sedvanligt maner fram bland sina kamrater och plockade ner sin jacka, samtidigt som han knuffade till en flicka som han tydligen ansåg stod i vägen för honom. Se’n började det roliga. Berra snodde med jacka när han försökte få armen genom den ena, ihopknutna ärmen. Samtidigt som han letade efter den andra ärmen bakom ryggen. Balett i högra skolan, men föga graciöst. Hans kamrater stannade upp i vad de höll på med och vände sig mot honom och började skratta och peka. Harald och Morris hörde inte skratten genom det stängda fönstret, men att de skattade var tydligt. Berra kom underfund med vad som var fel och fick på sig jackan. Bara för att märka att den var något i fickorna. Och började kasta innehållet omkring sig i något som såg ut som en krigsdans. Av munrörelserna insåg Harald att det inte var vackra ord som uttalades där nere. Plötsligt blev alla rörelse bakom fönstret helt stilla. Magister Björk uppenbarade sig i dörren till klassrummet och man kunde svagt höra hans mullrande röst genom rutan. Tydligen fick Berra en avhyvling för sitt språk och en tillsägelse att plocka upp allt skräp han spred omkring sig. Och de omgivande klasskamraterna dolde inte sin förtjusning och lät honom krypa och plocka allt själv. – Vi har sett nog va? sa Morris. – Absolut sa Harald, bäst att diskret avvika, innan han får syn på oss och räknar ut hur det hänger ihop. – Räknar ut sa Morris. Inte han. Jymapdags Gympasalen såg ut som vilken jympasal som helst, men med bara två omklädningsrum, ett för pojkar och ett för flickor. Vilket gjorde att bägge klasserna ibland var där samtidigt. Den ena på väg in, den andra på väg ut. Harald strosade över skolgården på väg till jympan med sina klasskamrater. Morris smög upp vid hans sida. – Nu har du en chans till sa han. – Oh en så’n söt katt, e de din Harald? ylade Haralds klasskamrat Elsa och böjde ner för att klappa honom. Får jag klappa den?

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 12 Morris satte rumpan i vädret som kommentar. – Din och din. Jag e min egen sa Morris. – Vad menar du med chans viskade Harald – Vad sa du till katten envisades Elsa. Får jag klappa honom. – Man får inte ha katter i skolan inflikade Margareta klassens ordningsman och gnällspik. – Allas kläder hänger där inne, sa Morris utan att bry sig om de närgångna tjejerna. – Men du kan inte göra om jacktricket igen fortsatte han. Jag har noterat att Berra numera inspekterar sin jacka noga innan han försöker sätta på sig den. Harald nöjde sig med att nicka. – Du får hitta på något annat. Hans skor är ju lätta att känna igen. I killarnas omklädningsrum såg det ut som förväntat. Ytterkläder och väskor hur som helst och ytterskor i oordnade drivor. Morris smet med in och la sig tillrätta på en av bänkarna. – Det ligger en gammal dagstidning i papperskorgen där borta sa Morris och Berras väska ligger slängd vid bänken där. Se till att hitta på nu, du som e så påhittig. Harald fnös bara åt kommentaren. Men tidningspapper en bra. Raskt rev han ur två sidor och knölade ihop. Berras, i hans eget tycke jättetufft skor var stora, precis som Berra. Med tidningspapper inknölat, längst in i tårna blev de flera storlekar mindre plats för fötterna. Klasskamraterna följde med stort intresse Haralds pyssel. Ingen av Berras lakejer gick i Haralds klass. – Hjälp mig nu sa Harald och tog Berras ryggsäck. Hjälp mig lyfta bänken här. De förvånade klasskamraterna gjorde som Harald sa och lyfte den ena änden på den tunga omklädningsbänken, med jackkrokar, väskor och allt. Harald trädde rask ryggsäckens ena axelrem under ett av benen. – Så, nu kan ni sätta ner igen. Fnissande och förväntansfulla började klassen klä om. – Inte ett ord nu sa Harald. En visselsignal från gympasalen markerade att lektionen där inne var slut och dörren kastades upp. Det uppstod trängsel i dörren när en klass skulle ut och en klass in. Men märkligt nog verkade det inte som om klassen på väg in hade så bråttom. Ingen ville ju missa det som var på gång. Berra utmärkte sig på sedvanligt sätt och buffade sig fram till sin plats. – Flytta på er snorungar ryade han och brydde sig inte om vem som fick knuffar. Harald stannade vid dörren in till salen och låtsades knyta om sina gympaskor.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 13 Berra dunsade ner på bänken och sparkade av sig gympaskorna i riktning mot sin ryggsäck. Så blängde han på alla smågluttare som märkligt nog dröjde vid dörren till gympasalen. – Va glor ni på, jävla pygméer? Misstanken var väckt och Berra for upp från bänken och greppade sin jacka och inspekterade den. Noga. Inget konstigt med den. Jackan hängdes tillbaka och Berra över gick till att byta jympakläderna mot vardagens T-shirt och jeans. Harald fick till sist ordning på sina skosnören och sällade sig till alla klasskamrater som plötsligt måste ta en sista klunk vatten ur drickfontänen vid handfatet. Konstigt. Irriterade visslingar från gympaläraren som undrade varför alla pojkar i klassen dröjde så. Berra dunsade ner på bänken när han knäppt jeansen och greppade sina skor. Stånk och pust och långa muttrade haranger men skorna verkade inte passa. Berra kollade en gång till. Visst var det hans skor. Äntligen fattade han, stoppade in fingrarna och rev ut papperstussarna längst in i skorna under åskådarnas fniss. – Vem av er röt Berra och slängde papperstussarna mot den kissande skaran runt drickfontänen. Samtidigt som jympaläraren Emil slet upp dörren för att få fart på klassens pojkdel. Han rynkade ögonbrynen och blåste i sin visselpipa. – Och var håller du på med Bertil Jonasson. Är det du som håller på och skräpar ned här inne. Plocka upp det där och packa dig här ifrån. Och ni andra marsch in i salen, vi börjar nu. En muttrande Berra visste att det inte lönade sig att mucka mot Emil. Ihop med tussarna, jympakläder och jympaskor snabbt ner i ryggan, en hand i axelremmen på den och full fart mot utgångsdörren. Det blev bara ett halvt steg för Berra innan ryggan sa stopp. Den satt ju stadigt fast med andra remmen runt bänkens ben. Berra gjorde en halv Mollbergare, med skruv, och dunsade ner på rygg på golvet. Luften gick ur och han låg still och funderade på vad som hände. Harald fick brått in i gympasalen. Genom dörren kunde hela klassen höra Berras hotelser när han väl fått luft igen. Och hans stånk och pust när han med egen kraft försökte få loss sin ryggsäck. Emil avbröt försöken genom att gå in, lyfta bänken och slänga ut Berra med ryggsäck. Morris passade på att smita med ut. Det sista de båda hörde var klassens förtjusta fniss när ytterdörren gick igen.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 14 Berra kissar på sig Morris väntade på trappan till skolan när klassen var på väg tillbaka från jympan. – Åh där ligger Haralds katt och väntar. Va gulligt. Får jag klappa honom nu Harald? Gastade Else och störtade fram och satte sig på huk vid Morris som reste sig och satta rumpan i vädret. – Det va ett jävla kladdande muttrade Morris. – Hör, han spinner redan sa Elsa och strök Morris på ryggen. – Det gick bra på jympan tycker jag. Berra stormade förbi här nyss, illröd i ansiktet och han snackade högt för sig själv. Orden han använde hade nog bara blivit en rad pip på TV. Harald log och småfnissade. – Hans magplask, eller snarare ryggplask kommer gå till historien. Synd att inte tjejerna också fick chansen att se. – Vi får se till att nästa näsknäpp blir mer publik. Än verkar han inte ha lärt sig något eller ändrat sig. – Han kanske är helt obildbar försökte Harald. – Det är matrast efter nästa lektion. Det är väl publikt nog. Det tyckte Harald. Nu gällde det bara att komma på nåt som var ofarligt och inte kunde drabba andra. – Men vänta nu. När vi ska gå in har Hillevi bestämt att vi ska tvätta händerna ordentligt. Och Berra brukar se till han är först i den kön. Hmm. Hillevi skötte om matbespisningen och hennes ord var lag där. – Och, sa Morris lite avvaktande. – Jo, om jag säger att jag måste gå på toa först kan jag smita in före alla andra till handfatet och fixa lite innan jag går tillbaka till min plats i kön. – OCH fortsatte Morris. – Vänta och se sa Harald – Men i matsalen är det inte en chans att jag kommer in, hur gulligt jag än jamar. – Men fönstren är stora och almen utanför borde vara lättklättrade. – Hmm, du tänker så, sa Morris. Go for it. Hillevi hade bestämt att klasserna skulle vänta snällt utanför matsalen i välordnade led innan allt var klart där inne. När allt var lugnt i kön fick de gå på led, först till ett speciellt handfat här alla skulle tvätta händerna ordentligt oh sedan lugnt och stilla gå till sina platser i matsalen. Hillevis Lag kallades det och den bröt man inte mot. Harald räckte upp handen. AnnaLisa nickade att hon såg.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 15 – Fröken, får jag gå på toa innan frågade han. – Det borde du han tänkt på tidigare svarade hon och rynkade pannan. Nåja, kila iväg men skynda dig tillbaka innan Hillevi är klar där inne. Snabb som en vessla for Harald iväg, men smet förbi toadörren och skyndade fram till Hillevis handfat i hallen. Upp med tejprullen ur fickan och av med en miniremsa. Han tejpade försiktigt för pipen på vattenkranen så det blev en minimal springa rakt mot den som stod där. När tejpningen var klar testade han försiktigt, med handen framför så han inte blev blöt själv. Perfekt. Full fart tillbaka till kön. – Det var snabbt log AnnaLisa, tillbaka på din plats nu. Hillevi kom ut på trappen och klappade i händer. – Varsågod barn, lunchen är serverad. Enligt Hillevis Lag skulle nu allt gå lugnt och stilla till. Och som vanligt gick det som vanligt: Berra buffade sig fram så han kom först till Hillevis Handfat. Med en nonchalant gest klappade han till spaken på blandaren. Och fick en rejäl stråle vatten rakt på brallorna innan han hann reagera och stänga av. – Va f.. vrålade Berra rakt ut. Va e de här! Han upptäckte tejpen samtidigt som magister Björk dök upp bakom honom. – Vad har du hittat på nu Bertil Jonasson. Torka av dig och gå till din plats. Det fnissades ljudligt i kön som väntade. – Hö Hö, Berra har kissat på sig hördes halvkvävt i kön. Hillevi had svårt att få till den lugna och tysta matro hon eftersträvade. Det fnissades och mumlades alldeles för mycket för hennes smak. Harald satt tyst och med nedböjt huvud och mumsade Hillevis vällagade köttbullar med mos och lingonsylt och lite inlagd gurka. De som tittade noga kunde se att han log medan han åt. Början till planen Det gick bra i skolan vartefter terminen gick. Harald tyckte det var kul när han lärt sig knäcka koden. Att bokstäver bara var symboler som man kunde ljuda. Och att ljuden kunde sättas ihop till ord. Och ord kunde man förstå. Tillsammans blev ord tankar.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 16 Berra var dock fortfarande en plåga. Men han hade lite ändrat beteende: numera tittade han noga på sin jacka innan han satte den på sig. Och kollade sina skor ordentligt och var hans ryggsäck stod. Och han kollade noga alla vattenkranar han kom i närheten av. Lite nojig skulle man kunna säga. Harald hade just fyllt år och fått en bok i julklapp. Första Busboken. En egen bok som han numera kunde läsa. Nu låg han sig i sin säng och stavade sig igenom texterna och tittade på bilderna. Och fnissade. Här fanns det ju mer de kunde pröva på Berra. Morris kom insmygande genom fönstret på glänt. – Vi måste ha en plan sa Morris och kröp ner i sin kartongsäng. – Hur menar du sa Harald och la ifrån sig boken. – För Berra menar jag. – Va e de med honom, utom att han e dum. – Vi kan hitta på hyss mot Berra, det är enkelt. Men han måste lära sig dra slutsatser så han inte fortsätter att vara dum mot alla sina skolkamrater sa Morris och började putsa sina tassar. Harald satte sig upp i sängen oh kliade sig i huvudet. – Hur tänker du då? – Hundar, dessa fyrbenta dumskallar, ger man godis när de gör rätt och hutar åt när de gör fel. Vi har än så länge bara hutat åt Berra lite. – Slänga åt Berra lite hundgodis när han låter bli att dra tjejerna i flätorna menar du? Tror du han gillar hundgodis. Morris bara fnös åt kommentaren och la sig ner och slöt ögonen. – Vi sover på saken så kommer vi nog på något. Godnatt. Vid frukosten viskade Harald till Morris. – Jag tror jag har kommit på något – Vad viskar du om sa mamma och tittade upp från sin müslietallrik. – Jag sa till Morris sa Harald. Mamma tittade misstänksamt först på Harald sedan på Morris vid hans matskål nedanför köksbänken. – Vi tar det senare svarade Morris och fortsatte med sin frukost. Istället för en snabbrusning till skolan blev det en lugn promenad i god tid. För utbyte av tankar. – Jag tänkte på det där du sa om hundar sa Harald. Om att uppmuntra det som är bra och något obehagligt när det inte är det.

Alleycat Forts - 2021-10-19 16:05 / 17 – Och… sa Morris – Men man kan ju inte säga åt Berra att låta bli att vara dum. Då är det ju redan för sent. Man måste få honom att inse att han väljer. Att vara dum eller inte vara det. – Nu blev du filosofisk. – Det vet jag inte vad det är sa Harald. Men om han blir belönad om han gör något bra kanske han tänker en halv sekund innan han gör som han brukar. – Oh hur ska han få reda på det hade du tänkt muttrade Morris – Mmm, det är det stora problemet. Att säga något till honom direkt, öga mot öga skapar inga extrasekunder. Troligen tvärt om. – Skriva eller indirekta handlingar menar du? – Kombinerar med slag på fingrarna tänkte jag. Morris nickade och satte rumpan i vädret. De gick tysta restan av vägen till skolan. Nu hade de åtminstone början till en plan.