Släkten Johannes Nilsson och Anna Jonasdotter

Grevefejden Kristian III av Danmark. Grevefejden (danska: Grevens fejde) är det största inbördeskriget i Danmarks historia. Kriget utbröt 1534 då handelsstaden Lübeckefter Fredrik I:s död försökte öka sin makt i Norden genom att försöka återinsätta Kristian II på landets tron. Detta ledde till flera bonde- och borgaruppror, då Kristian II hade stort stöd bland allmogen i Danmark, där bland annat Köpenhamn och Malmö stödde den tidigare kungen. Sitt namn fick fejden efter greve Kristofer av Oldenburg, som ledde Lübecks styrkor. På andra sidan av konflikten stod den danska adeln och det högre prästståndet. De ville inte se Kristian II åter på landets tron, och därför stödde de i stället Fredrik I:s son hertig Kristian (III). Inbördeskriget utspelade sig 1534–1536 och ledde till en seger för Kristian III, protestantismens införande och adelsväldets befästande i landet. Källor • Johannesson, Gösta (1984), Skåne, Halland och Blekinge. Om Skånelandskapens historia. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. ISBN 91-1-843282-4 • Ljungfors, Åke (1985), \"Slaget vid Helsingborg 1535, en storpolitisk episod\" i Helsingborg 900 år. Höganäs: Bokhuset. ISBN 91-7690-156-4 • Terra Scaniae: Grevefejden

1600-talet De skånska krigen Tåget över Stora Bält 1658 var en avgörande faktor för den svenska erövringen av Skånelandskapen. Erövringen av Landskrona 1676 av de danska styrkorna under det skånska kriget. I början av århundradet var Skåne ett av Danmarks mest blomstrande områden – i slutet av århundradet var det svårt sargat av våldsamma och brutala krig. Under Kalmarkriget åren 1611- 1613 härjades nordöstra Skåne hårt av de stridande parterna dels av svenskarna under Gustav II Adolfs ledning, men också av införda danska trupper. Ordern var, hos båda sidor, att soldaterna skulle bränna alla gårdar där fiendens sympatisörer huserade och urskillningslöst mörda alla människor som man där fann. 24 kyrksocknar ödelades och staden Vä brändes. I januari 1644 attackerade Gustav Horn Skåne med 11.000 svenska soldater. Helsingborg och Lund kapitulerade, Landskrona intogs och Malmö började belägras. Vid freden i Brömsebro 1645 fick Danmark behålla Skåne men förlorade Halland. Denna fred var dock endast ett kort uppehåll. Sommaren 1657 gick svenskarna åter in i Skåne. Båstad brändes men vid Ängelholm stoppades anfallet upp. På vintern samma år tågade Karl X Gustaf över isarna från Jylland till Själland. Vid freden i Roskilde 1658 tvingades Danmark avstå Skåne till den svenske kungen. Det var en självklarhet för den danska regeringen att Skåne snart åter skulle återhämtas till Danmark. Den 29 juni 1676 landsteg därför Christian V söder om Helsingborg. Detta blev inledningen till ett mycket långt och blodigt krig skulle drabba Skåne fram till 1680. Kriget blev till att börja med en stor framgång för danskarna. Helsingborg och Landskrona kapitulerade och Kristianstad intogs. Karl XI fick dra sig tillbaka in i Sverige. När han återkom på hösten samlades de båda arméerna norr om Lund. Efter slaget vid Lund 4 december 1676 stod svenskarna kvar på slagfältet medan den danska hären i god ordning retirerade till Landskrona. Landskrona kom sedan att bli danskarnas huvudfäste under resten av kriget. Under 1600-talet uppträdde snapphanarna som känt begrepp. Namnets ursprung går dock tillbaka till 1560-talet. Sven Poulsen var en av ledarna. Med sina fåtaliga ”friskyttar” gick han bl.a. till anfall mot hela svenska armén när denna 1657 bröt in över Hallandsåsen. På våren 1677 reste Johan Gyllenstierna med en stor trupp svenska soldater runt i socknarna för att få den manliga befolkningen att skriva på en trohetsförsäkring till den svenske kungen. Man lovade amnesti och hotade med svåra repressalier om man samarbetade med snapphanarna. För att statuera exempel gav Karl XI i april 1678 order om att bränna ner Örkeneds socken, som var ett av de värsta tillhållen för snapphanar, samt att alla vapenföra män skulle avrättas. Befolkningen

hann till största del sätta sig i säkerhet, men några slogs ihjäl, gårdarna brändes och åkrarna skövlades. Dessa våldshandlingar gjorde att befolkningen alltmer drog sig för att hjälpa friskyttarna. Det blev härigenom allt svårare att särskilja frihetskämpar från vanliga rövare. Försvenskningen av Skåne Det gällde för den svenska överheten att få skåningarna att bli svensksinnade. Den 16 april 1658 samlades därför representanter för Skånes, Blekinges och Hallands adel, borgare, prästerskap och bönder till en edsvärjardag på Malmö rådhus. På ett givet tecken fick ombuden falla på knä och lova sin nye kung trohet. Eden förestavades av en sekreterare. Karl X Gustaf var inte själv närvarande utan representerades av en tom stol omgiven av svenska soldater. År 1662 hölls en så kallad lantdag i Malmö där skåningarna accepterade nya skatter och förordningar som helt skiljde sig från dansk lag. ”Lilla tullen” var ett sådant påfund. Alla varor som fördes in i städerna skulle beläggas med tull, precis som skedde i alla svenska städer. I varje stadsstyrelse skulle det dessutom finnas minst två svenskfödda personer bland rådmännen. På samma sätt som i övriga Sverige delades städerna upp i stapelstäder och uppstäder. Många rikssvenskar tilltvingade sig också borgmästarplatser. Samtidigt fick innevånarna i Skåne representation i den svenska riksdagen, till skillnad från andra erövrade områden under den svenska stormaktstiden. Redan när Karl X Gustaf landsteg i Helsingborg 1658 mötte han biskop Peder Winstrup från Lund ute på bryggan. Biskopen blev en drivande kraft för inrättandet av Lunds universitet som en svensk motvikt mot Köpenhamns universitet. År 1666 kunde universitetet inrättas under namnet ”Regia Academia Carolina”. Den officiella invigningen ägde rum i januari 1668. Försvenskningen av Skåne påbörjades inte förrän ungefär två decennier efter Roskildefreden.[2] Johan Gyllenstierna föreslog att den skulle ske genom att tvångsförflytta skåningar till Baltikum, något som aldrig genomfördes. Gyllenstierna dog 1680 och efterträddes på sin post av Rutger von Ascheberg, som drev att försvenskningen skulle gå in i ett lugnare skede. Två av de viktigaste områdena för ämnet blev nu kyrkan och språket.[2] 1681 hölls ett möte i Malmö där prästerna antog den svenska kyrkoordningen under löften att återfå sin plats i riksdagen. Förändringen av skriftspråket kan följas i bland annat domstolsdokument och kyrklig korrespondens, vilket påvisar att vardagligare svenska språkdrag tidigare förekom i större utsträckning än djupare grammatiska drag. Det finns dock belägg för att skriftspråket var det som påverkades först av försvenskningen, medan de skånska dialekterna, i synnerhet på landsbygden, påverkades i mindre utsträckning.[2] Under skånska kriget 1675-1679 förklarade Danmark krig mot Sverige, med avsikt att försöka återta Skåne. Förutom mot reguljära danska trupper fick de svenska styrkorna slåss mot snapphanar, en beteckning som kunde stå för det mesta från gerillakrigare till stråtrövare (skillnaden mellan dessa grupper var dock inte speciellt stor). Efter inledande medgångar stod det till slut klart att det danska försöket hade misslyckats. Efter den stora svenska förlusten vid Poltava under stora nordiska krigetgjordes ett nytt försök. Den skånska befolkningen slöt dock inte upp på Danmarks sida på samma sätt som tidigare då många hade kommit att omfamna och acceptera Skåne som svenskt, och efter slaget vid Helsingborg 1710 fick Danmark dra tillbaka sina trupper från Skåne. 1716 samlades en dansk och rysk här på Själland för en planerad invasion över Öresund. Oenighet uppstod mellan danske kungen och tsaren, orsakad av hotet att Karl XII då personligen befann sig i Lund. 1786 sändes den danske artillerimajoren Schell på spionresa i Skåne och Blekinge för att rekognosera inför ett eventuellt danskt angrepp med anledning av de spända svensk-ryska relationerna. Under Napoleonkrigen planerades 1808-1809 åter ett danskt anfall från Själland mot Skåne, denna gång med hjälp av på Själland förlagda franska trupper. Då kriget om Skåne 1675 inleddes hade landskapet 180 000 invånare, år 1718 var de 132 800, en minskning med 26 procent. Cirka 15 000 flydde till Danmark, 8,5 procent av befolkningen. Totalt utskrev Sverige fram till 1713 cirka 30 000 skånska pojkar till den svenska armén. Många av dem tvångsförflyttades till Baltikum. Samtidigt inkvarterades svenskar i de skånska byarna, där de uppmanades att gifta sig med skånska flickor och försöka överta gårdarna.[3]

Försvenskningen skedde på flera plan. På marknivån slog man hänsynslöst till mot varje motståndskämpe som påträffades. Han torterades offentligt och blev sedan avrättad under brutala former, för att avskräcka andra upproriska. En vanlig metod var att fången brändes med glödande järn varpå en järnstång kördes in i ändtarmen och ut genom näsan. Kroppen spikades sedan upp på ett träd.[4] 1700-talet Generalkarta över Skåne från 1700-talet. Större delen av 1700-talet blev för Skånes del ett dåligt århundrade. Den svenska centralmakten förstärkte sina bastioner i Landskrona och Kristianstad, i övrigt dröjde det länge innan landskapet skulle återhämta sig ekonomiskt och demografiskt. Först i samband med Napoleonkrigen påbörjades ett uppsving för de skånska hamnstäderna, som kunde leva på en framgångsrik smuggling mellan kontinenten och England i syfte att bryta Kontinentalblockaden. Vid samma tid inledde Rutger Macklean sina jordbruksreformer, något som skulle leda till omfattande produktionsökningar och omvälvande socio-ekonomiska effekter för det skånska jordbruket. Klågerupskravallerna Bondeupproret var den sista i en serie sammanstötningar mellan landsbygdsbefolkning och myndigheter i Skåne år 1811, till följd av missnöje med bland annat utskrivningar av militärt manskap. Se Klågerupskravallerna. Industrialiseringen Gamla gjuteriet på Kockums i Malmö. 1800-talet blev för Skånes del ett särdeles uppsving. Kontakterna med Danmark förenklades under mitten av 1800-talet då de sista restriktionerna avlägsnades. Industrialiseringen fick ett tidigt fotfäste i Malmö som tidigt blev ett socialistiskt fäste i Sverige. Befolkningen ökade och nya industrier startades tack vare danskt och svenskt kapital. Malmö blev slut/startpunkten för Södra stambanan vilket gynnade trafikutvecklingen i Skåne. Skåne kom under denna tid att genomgå en stor befolkningsutveckling och -förskjutning. Industristäderna i västra och södra Skåne och universitetsstaden Lund kom att öka kraftigt i befolkning, medan norra och östra Skåne kom att stagnera i jämförelse. Jämfört med 1700-talet då ungefär lika många bodde i Malmöhus län som i Kristianstads län var förhållandet drygt 3:1 vid länssammanslagningen 1998. Helsingborg, Landskrona, Eslöv, Malmö och Trelleborg blev ledande industristäder med gummiindustrier (Helsingborg och Trelleborg), varv (Landskrona och

Malmö), livsmedel (Helsingborg och Eslöv), textilier (Landskrona, Eslöv, Malmö) samt med undantag för Eslöv hade alla stora hamnverksamheter. Lund gynnades av att universitetet expanderade: Medan det fanns drygt 1000 studenter inskrivna vid universitetet 1900, var antalet över 20 000 år 1970. Staden gynnades även av att högteknologiska industrier knutna till universitetet uppstod såsom förpackningsföretaget Tetra Pak, dialystillverkaren Gambro m.fl. I Kristianstads län uppstod fler traditionella bruksorter i likhet med övriga Sverige såsom Klippan och Östanå (pappersbruk), Perstorp (Perstorp AB), Sibbhult (Scania) m.fl. orter vilka samtliga haft en svagare utveckling efter 1970 än de övriga städerna. Den framväxande arbetarrörelsen skapade sociala spänningar; I Malmö blev Amaltheadådet 1908 då ett skepp brittiska strejkbrytare sprängdes uppmärksammat även internationellt på grund av dödsdomarna om avkunnades mot gärningsmännen (domarna omvandlades senare så att de släpptes). Även Möllevångskravallerna 1926 blev mycket uppmärksammat i en tid då Sverige som helhet kännetecknades av stora arbetsmarknadskonflikter. Kungar av Skåne Dessa kungar är endast belagda i sena källor och deras historicitet kan på grund av brist på relevant källmaterial kraftigt ifrågasättas. • Halvdan snälle • Ivar Vidfamne • Gudröd av Skåne • Strutharald Jarlar av Skåne • Ulf Torgilsson, död 1026 Referenser 1. Margareta Weidhagen-Hallerdt (2009). ”A possible ring fort from the late Viking period in Helsingborg”. A possible ring fort from the late Viking period in Helsingborg. Läst 6 september 2014. 2. Anna Larsdotter (2010). ”Skåningarna bytte aldrig språk”. Språktidningen. 3. ”Brutal etnisk rensning när Skåne blev svenskt”. Läst 15 augusti 2015. 4. ”Terror och etnisk rensning gjorde skåningar svenska”. Läst 15 augusti 2015. Vidare läsning • Rosborn, Sven (2004). Den skånska historien. Vikingarna.. Höllviken: Fotevikens museum. Libris 9718229







MORMOR ANNA Anna Jonasdotter 1883 Föds på Tillhed No 1, Ore fs den 4 februari 1883 och döptes den 16 februari. Föräldrar var Jonas Jonasson och Hol Kerstin Matsdotter. 1883-1890 Annas föräldrar Jonas och Hol Kerstin bor på Näset Tillhed No 1 tillsammans med Jonas föräldrar, Jonas och Anna. Annas farfar Jonas dör 4 juli 1890. 1891-1899 Anna bor med sina föräldrar. Pappan Jonas dör 9 mars 1899 och kvar blir enkan Kerstin samt dottern Anna på Tillhed No 1. Annas farmor Anna Gudmundsdotter avlider 22 mars 1893. Jonas övertar gården och blir hemmansägare. 1895 Anna konfirmeras i Ore kyrka. 1900-1903 På Näset, Tillhed bor Jonas Jonassons hustru Kierstin Matsdotter som nu är husägare. 1900 Johannes Nilsson Johannes står som inflyttade den 22 december 1900 från Hamneda fs. Han arbetar som rallare på järnvägen mellan Orsa och Bollnäs när han träffar Anna och bosätter sig hos dem. 1901 Vigsel mellan Anna och Johannes sker 10 februari 1901. Anteckningar i vigselbok av vigselförrättare G Malmer att åldersdispens har givits Anna som bara är 18 år, för vigsel med jordbruksarbetare Johannes Nilsson Sonen Johan Algot föds 27 augusti 1901 på Tillhed No 1, Ore fs. 1903 Johannes, Anna, sonen Algot samt Annas moder Hol Kerstin och Annas kusin Helena flyttar till Hamneda fs, Kronobergs län. Johannes och Anna köper Horn Södergård för pengarna som de fått från försäljningen av alla skog som hörde till Tillhed No 1. 1904 Sonen Karl Erik Gunnar föds 28 januari 1904, på Horn Södergård. 1906 Sonen Nils Oskar Emanuel föds 14 januari, på Horn Södergård. 1908 Sonen John Artur Herbert föds 27 oktober, på Horn Södergård. Mormor Anna vistas på lasarett enligt räkning No 415/1908. \"Patienten Anna Nilsson från Horn i Hamneda socken, som inkom den 30 november 1908 och utskrefs den 15 december 1908 å härvarande Lasarett. Vård under 16 dagar á 1 kr = 16 kr och Linneafgift = 1 kr, summa 17 kr. Ljungby Lasaretts kontor den 15 december 1908. Underskrift av Lasaretts-syssloman.\" 1911 Dottern Ester Nanna Kristina föds 1 januari, på Horn Södergård. 1913 Dottern Karin Sofia Elisabeth föds 15 maj, på Horn Södergård. 1917 Änkan Kerstin Matsdotter dör 12 maj. Hon begravs på Hamneda kyrkogård. Hon är värkbruten och dör av reumatisk värk. Pigan Helena finns kvar. 1918 Dottern Anna Birgit Ingeborg föds 26 november, på Horn Södergård. 1921 Dottern Signe Margareta Viktoria föds 12 mars, på Horn Södergård. 1924 Dottern Stina Alida Ingegerd föds 1 februari, på Horn Södergård. 1926 Dottern Elin Kerstin Elvira föds 1 november, på Horn Södergård. 1926 Sonen Oskar emigrerar som 20-åring till Nord Amerika, Chicago 20 feb- ruari 1926. Utresehamn; Göteborg med fartyget s/s Stockholm. Sonen Algot emigrerade samtidigt den 20 februari 1926, som 24-åring till Nord Amerika, Chicago. Utresehamn; Göteborg med fartyget s/s Stockholm. De ankom till New York den 4 mars 1926. Båda angav att de skulle bo hos cousin Severina Johnson i Kinsman, Chicago, Illinois.

1929 MORMOR ANNA 1932 Sonen John emigrerade till Nord Amerika 27 april 1929, som 20- 1933 åring. Utresehamn; Göteborg med s/s Kungsholm. John har angivit att 1934 han skulle bo hos brodern Algot Johnson, 3206 Wilson Str, Chicago, Illinois. 1965 Dottern Ester emigrerar också 27 april 1929, tillsammans med brodern John till Nord Amerika, Chicago som 18-åring. Utresehamn; Göteborg med fartyget s/s Kungsholm. Hon har uppgett att hon skulle bo hos bro- dern Johan på 3434 N. Hallstet Str, Chicago, Illinois. Broder Johan bör ha varit Algot. Båda ankommer till New York den 6 maj 1929. Sonen John återvänder från Nord Amerika 16 april 1932. Sonen Oskar återvänder från Nord Amerika 22 februari 1933. Mormor vistas på lasarett enl räkning No 511. \"Patienten Anna Nilsson från Horns Södergård Hornsborg Hamneda socken, som inkom den 1.5.1934 och utskrefs den 8.5.1934 å härvarande lasarett. Vård under 8 dagar á 2 kr = 16 kr, summa 16 kr. Underskrift Ljungby 12.10.1934 A E Svensson. Enligt räkning No 546 återkom Anna till Lasarettet. \"Patienten Anna Nilsson från Horns Södergård Hamneda socken, som inkom den 11.5.1934 och utskrefs den 16.5.1934 å härvarande lasarett. Vård under 6 dagar á 2 kr = 12 kr och Bil n:o 77 = 7.50 kr. Summa 19 kr 50 öre. Underskrift 12.10.1934 av A E Svensson.\" Anna dör 8 mars 1965. Hon har bott de senaste åren i en lägenhet i huset bredvid (St Sigfridsvägen 21 B) sin dotter Elins hus i Strömsnäsbruk. Tillhed No 1, fotograferat i början av 1980-talet, då utan veranda vid ytterdörren. Näset, Tillhed No 1, Ore fs - 2000-talet efter renovering. Sett innifrån gården.

MORMOR ANNA Näset, Tillhed No 1, Ore fs. Baksidan av huset ner mot vägen mot sjön 1895: Mormor Annas konfirmation i Ore. Mormor sittande på andra raden längst till höger. Horn Södergård

MORMOR ANNA Mormor Anna med ett av sina barn Oljemålning på mormor Anna, utförd när hon bodde på Horn Södergård.

MORMOR ANNA Jul i Horn Från vänster: Elin, morfar, mormor, John - stående bakom mormor, Stina, Birgit, Oskar, Karin, Arnold, Greta Längst bak: Oskar John, Greta (Oskars fru), Greta, Karin, Arnold, mormor Framför: Ella (Johns fru), Elin, Stina, Birgit, morfar

MORMOR ANNA Sittande i soffan: Karin, mormor Anna, Birgit Framför: Stina och Elin 1939-1940: Mormor Anna, Gunnars fru Margareta, Gun och Alf samt morfar Johannes. Mormor Anna sittande längst fram till vänster.

MORMOR ANNA Mormor Anna på besök i Ore. Fr vänster kusin Helenas syster, Anna och Helenas mamma Anna Hansdotter. Längst bak: Helga i Kullorna, hennes dotter Berta, Arnold, Karin. Sittande: Helgas syster Matilda från Skåne och mormor Anna. Bilden tagen hemma hos Karin och Arnold i Ljungby. Mormor Anna med häst på ladugårdsbacken.

MORMOR ANNA Mormor Anna och morfar Johannes framför Horn Södergård. 1950: Elin, Agneta i knäet och mormor Anna 1951: Mormor Anna som gudmor till Pontus

MORMOR ANNA 1952: Mormor med mjölkkärran och troligtvis Agneta Mormor Anna handlar i varubussen på gården Gun bakom bilen, mormor Anna framför Gunnars bil. Gunnar bakom bilen

MORMOR ANNA Mormor Anna på högtidsdag 1954-1955: Helén, Gunnar, mormor Anna och Greta framför Gunnars bil 1954-1955: Pontus, moster Karin, mormor Anna och morfar Johannes

MORMOR ANNA 1956: Mormor Anna med Mats i knäet, Karin med Evalotte i knäet och morfar Johannes 1957: Stående: ?, Oskar, Greta, Anneli, Birgit, Ella, John Sittande: Elin, Helena, Louise, mormor Anna och Stina.

MORMOR ANNA 1957: Helena, Louise och mormor 1957: Mormor Anna och hennes kusin Helena

MORMOR ANNA 1957: Mormor Anna, Helena, Louise och ?? 1957: Morfar, Louise, Karin 1957: Mormor med Evalotte, Arnold

MORMOR ANNA 1957-1958: Jul på Kronikerhemmet i Ljungby. Stående: Bertil, Stina, Elin, Karin, Agneta Sittande: Morfar, mormor, Mats, Evalotte 1957-1958: Stående: Arnold, Georg, Herbet, Erik m Mats, Stina, Bertil Sittande: Karin, Elin m Evalotte, Birgit, Greta, mormor Längst fram: Pontus, Annika, Helén, Agneta

MORMOR ANNA Karin, mormor, Arnold som spelar på såg 1958: Mormor Anna och Helena Pontus, Helén, Evalotte, Agneta och Annika

MORMOR ANNA Mormor Anna och Gunnar 1963: Mormor Anna på högtidsdag, ev 80 år





Fäbod som tillhörde Tillhed Det fanns en fäbod som tillhörde Tillhed när mormor Anna växte upp. Fäboden hette Bliberget. Jag har sökt men inte hittat någon information kring fäboden, om den fortfarande skulle kunna finnas kvar. Lokalisering av fäboden är enligt min pappa Georg enligt denna skiss: Det finns en bok som beskriver livet på en fäbod, Fäbodlivets vardag - Som ett besök i en annan värld (2007) som är skriven av Roger Persson som arbetat som intendent på Edsbyns museum. Här finns en del foton tagna vid fäboden i slutet av 1940-talet. Fäboden i Bliberget, Ore Bild tagen utanför Bliberget fäbod: Längst till vänster Systrar till Helena, Helena och min mormor Annas kusin Helena, min mamma Greta och mamma Greta sittande utanför Blibergets 2 av Helenas systrar. fäbod.

En av Helenas systrar, mormor Anna och Helenas mor Pedres Anna

MORMOR ANNAS FAR Jonas Jonasson 1853 Jonas föds 5 januari 1853 på Näset Tillhed. Föräldrar var Carles/Tillhed Jonas Jonasson den gamle och hustrun Anna Gudmundsdotter. 1853-1880 Bor hemma hos föräldrar och syskon på Tillhed No 2. 1880 Tillhed No 2 - No 1 Den 26 december gifter sig Jonas med Hol Cherstin Matsdotter. De flyttar in och bor i Tillhed No 2. 1880-1883 Jonas och Hol Cherstin vid bröllopet 1883 Bor på Tillhed No 2, Näset med hustrun Cherstin och sina föräldrar Jonas den 1883-1890 äldre och Anna Gudmundsdotter. 1890 Dottern Anna föds den 4 februari. De bor fortfarande i Tillhed No 2. 1893 Bor på Tillhed No 2. 1893-1899 Fadern Carles/Tillhed Jonas den äldre dör den 4 juli. Modern Anna dör den 22 mars. 1899 Bor i Näset Tillhed No 2 som byter namn till Tillhed No 1, tillsammans med hustrun och dottern Anna. Jonas dör den 9 mars på Näset, Tillhed No 1.



MORMOR ANNAS MOR Hol Kierstin Matsdotter 1851 Föds 19 januari 1851, döps samma dag. Föräldrar är Ellus Mats Ersson från Östansjö och Hol Greta (Margaretha) Mattsdotter från Östanvik. 1852-1880 Bor med föräldrar och syskon i Östanvik No 13. 1880 Giftemål 26 dec 1880 med hemansägaren Jonas Jonasson vid Tillhed No 2. Hon flyttar från Östanvik No 13 när hon gifter sig. 1880-1883 Bor med maken Jonas Jonasson i Näset Tillhed No 1. I huset bor även Jonas föräldrar; Carles/Tillhed Jonas Jonasson den äldre och Anna Gudmundsdotter. 1883 Dottern Anna föds den 4 februari 1883. 1884-1890 Bor i Tillhed No 1. 1890 Svärfar Carles/Tillhed Jonas dör. 1893 Svärmor Anna dör. 1893-1899 Bor kvar som änka i Tillhed No 1 tillsammans med dottern Anna. 1899 Hol Cherstin blir enka då hennes make dör. 1900-1901 Bor på (Nästet) Tillhed (Korsnäs) - enkan Hol Kierstin Matsdotter, husägare samt mågen Johannes Nilsson 1876, dottern Anna Jonsdotter 1883 samt 1903 sonsonen John Algot 1901. Det noteras att de flyttar till Hamneda. Mormors mor Kerstin Matsdotter följer med vid flytten till Småland 1903. Hon 1903-1917 sitter då i rullstol p g a sin reumatism. Uppgifter enligt moster Elin Bor med dottern Anna och hennes make Johannes, barnen och pigan Helena 1917 Nordin som hjälper Kerstin med det praktiska p g a hennes värk och svårigheter att röra sig. De bor på Horn Södergård i Hamneda fs, Kerstin dör 12 maj 1917 på Horn Södergård i Hamneda fs. Dödsorsak är reumatisk värk. På gravstenen i Hamneda Kyrkogård står det Kristina Matsdotter, men för övrigt stämmer allt överens.



MORMOR ANNAS FARFAR Carles/Tillhed Jonas Jonasson (den gamle) 1821 Jonas föds den 30 juli 1821 i Östansjö. Föräldrar var Carles Jonas Matsson och Kerstin Andersdotter. Han döps 30 juli 1821. Faddrar vid Jonas dop var Stor 1821-1845 Erik Ersson och hans hustru Carin Matsdotter i Östanvik samt Anders 1845 Andersson och hans hustru Anna Jönsdotter i Östansjö. 1845-1870 Bor i Östansjö 19 när Jonas föds men flyttar under 1821 till Östanvik och blir 1871-1890 inneboende i No 2. Det är Jonas, hans hustru Cherstin, sönerna Mats och Jonas. 1890 Vigsel 12 maj 1845 på Tillhed mellan Carles Jonas och hans hustru Anna Gudmundsdotter. Jonas flyttar till Tillhed No 2. Bor i Tillhed No 2 när barnen föds, Cherstin, Jonas och tvillingarna Anna och Margareta. Bor i Tillhed No 1. Anna och Carles Jonas (den gamle) bor tillsammans med barnen Cherstin, Jonas, Anna och Margareta. Jonas och hans hustru Kerstin Matsdotter bor även här. Jonas och Hol Kerstins dotter Anna föds. Carles Jonas (den gamle) dotter Anna bor fortfarande hemma. Jonas dör 4 juli 1890 I Tillhed No 1 av urinstämma (stranguri).







MORMOR ANNAS FARMOR Anna Gudmundsdotter 1818 Anna föds den 9 juli i Tillhed och döps den 10 juli. Föräldrar är Gudmund Mattsson och Margareta Andersdotter. 1818-1845 Bor i Tillhed No 2 tillsammans med föräldrarna. Brodern Jonas föds 1821 i september och dör senare i september. 1845 Anna gifter sig med Carles Jonas Jonasson (den gamle) den 12 maj på Tillhed No 2. 1845-1847 Carles Jonas flyttar in till Anna och hennes föräldrar på Tillhed No 2. 1847 Dottern Cherstin föds 10 juli. 1853 Sonen Jonas föds 5 januari. 1855 Annas mamma Margareta dör 28 december 1855. Hennes pappa Gudmund bor kvar. 1857 Tvillingflickorna Anna och Margareta föds 11 mars. 1857-1861 Tillhed byter beteckning till Tillhed No 1. Anna och Jonas (den gamle) bor kvar med sina. 1861 Annas pappa Gudmund dör den 18 juli. 1861-1880 Anna och Carles Jonas (den gamle) bor tillsammans med barnen Cherstin, Jonas, Anna och Margareta på Tillhed No 1. 1880 Sonen Jonas gifter sig med Hol Cherstin Matsdotter den 26 december. Hol Cherstin flyttar in på Tillhed No 1. 1881-1890 Anna och Carles Jonas (den gamle) bor tillsammans med Jonas och hans hustru Hol Cherstin och deras dotter Anna. Carles Jonas dotter Anna bor 1890 fortfarande hemma. Annas make Carles Jonas (den gamle) dör 4 juli 1890 av Stranguri 1891-1892 (urinstämma). Anna bor kvar när maken dött. Sonen Jonas och hans hustru Hol Cherstin bor i 1893 huset med sin dotter Anna. Anna dör den 22 mars av ålderdomsbräcklighet.



MORMOR ANNAS MORFAR Ellus Mats Ersson 1828 Mats föds 19 november 1828 och döps 21 november på Östansjö nr 30. Föräldrar är Ellus Erik Ersson och Hol Brita Andersdotter 1829-1850 Bor hemma hos föräldrarna och syskonen i Östansjö No 30. Är förlovad med Margaretha Matsdotter i Östanvik. Han flyttar till Östanvik 1850. 1849 Sonen Erik föds 24 mars innan giftemålet. 1850 Vigsel den 10 februari 1850 med Margaretha Matsdotter. 1850-1892 Bor med hustru Margaretha och barnen hos hennes föräldrar Mats Andersson och Margaretha Matsdotter i Östanvik som byter namn från No 13 till No 32 och till sist No 34. 1892 Mats dör 6 mars 1892 i Östanvik No 34 av bröstsjukdom.







MORMOR ANNAS MORMOR Hol Greta Matsdotter 1824 Den 26 januari 1824 föds Greta (Margaretha) i Östanvik No 9. Föräldrar var Mats Andersson och Margaretha Matsdotter. 1824-1843 Margaretha bor hemma hos föräldrarna i Östanvik No 9. 1844-1850 Margaretha är förlovad med Ellus Mats Ersson i Östansjö 1848 Sonen Erik föds 24 mars i Östanvik No 9. 1850 Margaretha gifter sig den 10 feb 1850 med Ellus Mats Ersson 1851 Dottern Hol Cherstin föds 19 januari i Östanvik No 9. 1853 Sonen Mats föds 20 december i Östanvik No 13. 1857 Sonen Hol Anders föds 6 april i Östanvik No 13. 1860 Sonen Hol Johan föds 18 juni i Östanvik No 13. 1863 Sonen August föds 19 maj i Östanvik No 13. Han dör 1869. 1866 Sonen Jonas föds 28 december i Östanvik No 13. Han dör 1872. 1851-1869 Bor med maken och deras barn hemma hos Margarethas föräldrar i Östanvik No 13. 1869 Margarethas pappa Mats Andersson dör. 1870 Sonen Hol August föds 14 september i Östanvik No 13. Han tar sig senare efternamnet Nordin. Hol August är far till mormor Annas kusin Anna Helena Nordin som arbetade som piga i Horn. 1870 Margarethas mamma Margaretha Matsdotter dör. 1871-1890 Gården heter nu Östanvik No 32. Under perioden gifter sig Anders och Johan medan August är förlovad med Pedres Anna. 1891-1899 Gården har åter bytt namn till Östanvik No 34. Kvar på gården bor Hol August Nordin med sin familj när Mats och Margaretha dör. 1892 Margarethas make Mats dör 6 mars 1892 på Östanvik No 34. 1894 Margaretha dör den 3 augusti 1894 på Östanvik No 34 av ålderdomsbräcklighet.



MORMOR ANNAS FARFARS FAR Carles Jonas Matsson 1792 Carles Jonas föds den 20 februari 1732 i Östansjö No 25. Han döps 21 februari 1792. Föräldrar var Carles Mats Jonsson och Kerstin Karlsdotter. 1793-1805 Bor med föräldrarna och syskon i Östansjö No 25. 1806-1816 Bor hos brodern Carles Karl och hans hustru tillsammans med ytterligare 2 sysskon i Östansjö No 19 fram tillsa han gifter sig och flytter till Östansjö No 18.. 1816 Vigsel mellan Carles Jonas och hustrun Kerstin Andersdotter den 26 januari 1816. De bosätter sig hos Kerstins föräldrar i Östansjö No 18. 1818 Sonen Mats föds 7 juli 1818 i Östansjö No 18. 1821-1823 Carles Jonas och hans hustru Kerstin flyttar från Östansjö No 18 till Östanvik No 2 och blir inneboende hos Stor Eric Ersson och Karin Matsdotter. 1821 Sonen Jonas föds 30 juli 1821 i Östanvik No 2. 1824 Sonen Anders föds 22 oktober 1824 i Östanvik No 2. 1829 Dottern Anna föds 3 februari 1829 i Östanvik No 2. 1824-1850 Bor i Östanvik No 2. Dottern Anna gifter sig 1852, sonen Anders gifter sig 1849, sonen Jonas flyttar till Tillhed 1845 och sonen Mats flyttar 1844. 1851-1864 Carles Jonas och hustrun Cherstin bor i Östanvik No 3. I samma hus bor sonen Anders med hustru Cherstin Andersdotter samt deras dotter Cherstin som föds 1853 och dör samma år. Ytterligare en dotter Cherstin som föds 1856. 1864 Hemmansägare Carles Jonas dör 25 december 1864 i Östanvik No 3. Dödsorsak: genom rådlig händelse!