Släkten Johannes Nilsson och Anna Jonasdotter

MORFAR JOHANNES FARFAR Sonen Ola Mårtensson 1842 Ola föds den 6 april på Ramsåsa No 15. Föräldrar är Mårten Jönsson och Matta Persdotter. 1856-1858 Ola flyttar med till Hornsborg och Horn Gisslagård. Ola bor med föräldrar och syskon på Horn Gisslagård. 1864 Ola flyttar till Horn Ödegård och arbetar som dräng. Flyttar åter till Horn Gisslagård. 1872-1878 Ola bor på Horn Norregård hemma hos modern tillsammans med sin syster Hanna och hennes oäkta son Bengt Johan Hansson. 1878-1880 Ola gifter sig 20 april med Anna Christina Göransdotter. De flyttar den 22 oktober till Issjöa Norregård med sonen Johan Magnus f 12 mars 1879 och som dog samma dag som han föddes. 1880 Ola och hustrun Anna Christina flyttar från Issjöa Norregård den 3 nov 1880 till Elinge Jakobsgård. 1880-1916 Husägare Ola, hustrun Anna Christina, dottern Anna Maria f 1880, sonen Johannes Emil f 1882 och dottern Jenny Sofia f 1884, sonen Ernst Fritiof f 1886, sonen Frans Hjalmar f 1888 sonen Karl Walfrid f 1891 och sonen Johan Wiktor f 1894 finns på Elinge Jakobsgård. Dottern Jenny Sofia dör 1899. Dottern Anna Maria flyttar först till Nosaby, Kristianstad 1897, återvänder hem 23 okt 1898. Hon flyttar sedan den 8 november 1899 till Knislinge och återvänder därifrån 14 november 1902. Under perioden föds även dottern Ingeborg Ester Christina 1899. Sonen Johan Emil flyttar 20 nov 1909 till Traryd, sonen Ernst Fritiof som är fabriksarbeteare flyttar 20 nov 1910 till Traryd samt sonen Karl Walfrid som också är fabriksarbetare flyttar 14 nov 1910 till Traryd. Sonen Johan Wiktor är smedlärling och flyttar 7 nov 1912 till Eslöv. Dottern Anna Maria har tagit ut lysning 1907 och flyttar 1907. 1918 Ola dör 31 januari på Elinge Jakobsgård. Änkan Anna Christina bor kvar med sonen Frans Oskar som övertar gården och dottern Ingeborg Ester Kristina. Änkan Anna Kristina Mårtensson f Göransdotter dör 14 maj 1922 och dottern Ingeborg Ester Kristina flyttar 9 augusti 1924 till Traryd.



MORFAR JOHANNES FARMOR Matta Persdotter 1801 Matta föds den 3 januari 1801 Årsjiö, Sövestads fs, som oäkta dotter till Kjerstina Nilsdotter. Ingen fader är angiven men Matta får efternamnet Persdotter. Vid dopet är drängen Mårten Nilsson uti Tårarp och pigan Elna uti Årsjiö faddrar. 1801-1816 Matta bor tillsammans med mamma Kjerstina Nilsdotter på Ramsåsa. 1817 Det verkar som Matta flyttar och jobbar troligtvis som piga redan nu. 1818 Matta som är 17 år är noterad i husförhöret som piga hos Mårten Pers- son tillsammans med Mårten Jönsson som är dräng hos samme Mårten Persson. 1823 Giftemål med husman Mårten Jönsson från Ramsåsa No 25 den 11 dec 1823. 1824-1841 Bor fortfarande i Ramsåsa No 15. Hon har gift sig med Mårten Jönsson. 1842-1843 Bor i Ramsåsa No 15. Matta och maken Mårten Jönsson bor med bar- nen Nils (noterad som krympling), dottern Hanna, dottern Kjerstin och sonen Ola bor där. 1844-1856 Bor i Ramsåsa No 15 tillsammans med sina barn. Dottern Inger har ar- betat som piga men återkommit till hemmet igen. Dottern Inger har flyttat hemifrån 1850 eftersom hon gift sig med Måns Månsson och flyttat till Ramsåsa No 6. 1856 Familjen flyttar till Hornsborg, Hamneda fs. Den 16 juli 1856 flyttar Mår- ten, Matta, Ola, Nils, Hanna, Kjerstin tillsammans med dotter Ingar som gift sig med åbo Måns Månsson som också flyttar med. 1857 Maken Mårten dör den 05 maj 1857. 1857-1875 Enkan Matta bor kvar på Horn Gisslagård som inhyses. Där finns även sonen Nils Mårtensson, dottern Hanna Mårtensdotter och hennes oäkta barn Ola. 1876 Matta dör 19 maj på Horn Gisslagård. Ingen dödsorsak noterad.



MORFAR JOHANNES MORFAR Johannes Nilsson 1808 Johannes föddes 20 februari 1808 och döptes den 21 februari. Föräldrar var Nils Nilsson och Kerstin Nilsdotter. Faddrar var: Daniel Andersson i Skatebo, Jon Svensson i Sköldsbygd, hustru Anna Månsdotter och hust- ru Svenborg Svensdotter. 1808-1811 Bor i Skiöldsbygd med föräldrarna. 1811-1822 Flyttar till Skiöldsbygd, torp Bäckaholm med föräldrar och brodern Jon som fötts 1811. Brodern Bengt föds 1815. 1822 Johannes mor Kerstin dör 1822. 1824-1831 Johannes flyttar ttill Kopparebygd Norregård och arbetar som dräng hos Johannes Jönsson den 16 november 1824. Johannes blir kvar som dräng fram tills han gifter sig. 1831-1833 Johannes flyttar 1831 från Johannes Jönsson till Kölaboda Östregård. Där bor han med hustrun Pernillla Pehrsdotter och deras dotter Christina som föddes 1832. 1834-1839 1834 flyttar de vidare till Romarehylte, torp Källsnä. På Källsnäs föds även dottern Pernilla 1835. Med finns även inhyses enka Sissa Olofsdot ter född 1772 i Loshult. Bor i torp Källsnäs, Romarehylte med hustrun, döttrarna Christina, Pernilla och sonen Nils. 1839-1841 De flyttar 1839 till Wäraberga Söregård. 1841-1846 Flyttar åter 1841 till Hällhult. Hustrun och döttrar Christina och Pernilla, sonen Nils och här föds sonen Pehr 1841. Dottern Sissa föds 1844 och dör 1846. 1846-1867 Familjen flyttar 1846 till Bårshult Söregård, torp Bokelund. Dottern Jo- hanna föds här 1849. 1867-1884 Backstugesittaren Johannes Nilsson d.ä. och hustrun Pernilla med bar- nen Johanna och Pernilla finns i Backstuga under Bårshult Söregård. Dottern Johanna dör 1868. Johannes och hustrun Pernilla bor kvar i Backstugan. Dottern Pernilla flyttar 1875. Johannes är utfattig. 1884 Johannes blir enkling 1884 då hustrun Pernilla dör 1884. 1892 Enklingen Johannes dör 2 mars 1892. Ingen dödsorsak är angiven.







MORFAR JOHANNES MORMOR Pernilla Pehrsdotter 1808 Pernilla föds 8 juni 1808 i Forna Hessletorp och hon döps den 12 juni. Föräldrar är Pehr Månsson och Sissa Olofsdotter. Hon bars till dopet av hustru Elna Jönsdotter i Gnubbefälle. Vittnen: Jöns Olofsson i Kylhult, Göteryd, dräng Per Månsson i Fornahässle, hustru Ingri Persdotter i Kölaboda, pigan Ota Swensdotter i Fornahässle 1808-1813 Pernilla och föräldrarna bor på Killeboda. De flyttar till Götheryd den 26 september 1813. Drängen Pehr Månsson, hustru och dotter flyttar in på Kölshult 1813 i Göteryd. 1813-1824 Finns i Kölshult där Pehr Månsson står som ägare, hustru Cissa och dotter Pernilla. 1824-1827 Flyttar 1824 till torp Pehrstorp under Kölshult. 1827-1831 Flyttar till Kölaboda Östergård 1827 där de finns som inhyses. Fadern Pehr dör när de bor på Kölaboda Östergård, 12 april 1829. 1831 Pernilla och Johannes gifter sid 24 december 1831. 1831-1834 Pernillas make Johannes flyttar in 1831 och bor med hustrun Pernillla Pehrsdotter och deras dotter Christina som föddes 1832. 1834-1839 Pernilla, maken Johannes och barnen samt änkan och inhyses Sissa bor hos dotter med familj i Kölaboda Östergård. Familjen flyttar till Rommarhylte, torp Källsnäs 1834. På Källsnäs föds även dottern Pernilla 1835. Med finns även inhyses enka Sissa Olofsdotter född 1772 i Loshult. Sissa dör 10 juni 1839, 67 år gammal av ålderdomssvaghet. 1839-1841 De flyttar 1839 till Wäraberga Söregård., 1841-1846 Flyttar till Hällhult Johannes, hustrun och döttrarna Christina och Pernilla, sonen Nils och här föds sonen Pehr 1841. Dottern Sissa föds 1844 och dör 1846. 1846-1868 Familjen flyttar till Bårshult Söregård, torp Bokelund. Dottern Johanna föds här 1849. 1868-1884 Backstugesittaren Johannes Nilsson d.ä. och hustrun Pernilla med barnen Johanna och Pernilla finns i Backstuga under Bårshult Söregård. Dottern Johanna dör 1868. Johannes och hustrun Pernilla bor kvar i Backstugan. Dottern Pernilla flyttar 1875. Johannes är utfattig. Johannes blir enkling 1884 då hustrun Pernilla dör 1884. 1884 Pernilla dör 9 december. Dödsorsak utsot.



































MORFAR JOHANNES FARFARS FAR MORFAR JOHANNES FARFARS MOR Jöns Mårtensson 1763 Jöns föds den 10 apr 1763 i Lövestad. Han döptes 15 april 1763. Föräldrar var Mårten Andersson och Sissa Gertsdotter, båda från Lövestad. 1782 Gifter sig den 11 aug med Ingar Hendricsdotter i Lövestad. 1783 Dottern Hanna föds 2 januari i Lövestad. 1785 Dottern Bengta föds 16 januari i Lövestad. 1787 Dottern Eljena föds 21 mars i Lövestad. 1789 Dottern Bolla föds 22 juli i Lövestad. 1791 Dottern Bertha föds 21 augusti i Lövestad. 1794 Sonen Nils föds 20 februari i Lövestad. 1796 Sonen Mårten föds 23 augusti i Lövestad. Ingar Hendricsdotter 1759 Ingar föds 8 februari i Lövestad. Hon döptes den 11 februari 1759. Föräldrar var Hendric Nilsson och Bolla Mårtensdotter i Lövestad.







MORFAR JOHANNES FARMORS MOR Kjerstina Nilsdotter 1768 Kjerstina föds den 24 mars 1768 i Ramsåsa No 25 och döps 27 mars. Föräldrar är Nils Nilsson och Lusse Nilsdotter. 1812-1813 Pigan Kjerstina och dottern Matta bor hos enkan Matta Håkansdotter och hennes son Nils. 1814-1818 Bor hos husman Nils Erlandsson och hans hustru Berta och sönerna Nils och Pehr samt sonen Håkan som föds 1816. Kjerstina är piga hos famil- jen. 1818 Dottern Matta flyttar från modern och är troligtvis piga. 1824-1831 Kjerstina flyttar till Ramsåsa No 15 och till husman Mårten Jönsson och hans hustru Matta Persdotter och deras son Nils. Det är Kjerstinas dotter som gift sig med Mårten. 1831 Gamla pigan Kjerstina Nilsdotter dör den 10 augusti 1831 och begravs den 14 augusti. Hon dör av ålderdomsbräcklighet.



MORFAR JOHANNES MORFARS FAR Nils Nilsson 1773 Nils föds 18 september 1773 i Hällhult, Göteryds fs och döps 19 septem- ber. Föräldrar är Nils Nilsson och Kierstin Jonsdotter. Faddrar: Jon Lars son i Ramnäs, hustru Kristin i Bårshult, Jöns Persson i Forsaryd, hustru ? i Hällhult. 1773-1795 Nils bor på Hällhult tillsammans med föräldrarna Nils och Kierstin. 1796-1800 Dräng Nils Nilsson flyttar från Wäraberga 1996 till Näs Västergård. Flyt- tar vidare 1799 till Skateboda Norregård. 1800-1805 Hittar inte Nils under denna period. Troligtvis har han då flyttat till Gli- måkra och jobbar som dräng. 1805 Nils gifter sig med pigan Kjerstin den 1 december 1805. Nils är då inflyt- tad från Glimåkra. 1805-1822 Nils Nilsson bor i Sköldsbygds Wästregård tillsammans med pigan Kjers- tin Nilsdotter och sönerna Johannes född 1808 och Jon född 1811. De flyttar 1811 till Skiöldsbygd, torp Bäckaholm. De bor fortfarander på torp Bäckaholm när hustrun Kijerstin dör den 2 december 1822. Nils gifter om sig och får ny hustru Johanna Påhlsdotter från Hylte. Med sig har Johan- na en dotter Pernilla som blir Nils styvdotter. Hon är född 1818. Nils son Johannes flyttar 1824 till Kopparbygd Norregård och dräng hos Johan- nes Jönsson. 1825 Nils och Johannas son Göranföds. 1826-1830 Nils och hustrun Johanna samt sönerna Jon, Bengt, Göran och dottern Pernilla bor kvar i Torp Bäckaholm. Sonen Jon flyttar 1826 hemifrån. 1827 flyttar familjen till Kopparbygd Norregård, torp Sjögård. De noteras som utfattiga. Förutom föräldrarna så bor här även sönerna Bengt och Göran samt styvdottern Pernilla. 1831-1836 Familjen bor nu på Kopparebygd Norregård. Nils blir enkling då hans andra hustru dör 11 november 1833. Sonen Bengt flyttar hemifrån (sär skild notering: Klen, kan ej fatta något), styvdottern flyttar 1832 till Ryss- by och sonen Göran blir kvar hemma. 1836-1843 Enklingen Nils och sonen Göran bor i Backstugan under Kopparebygd Norregård. Sonen Göran är borta hemifrån under ett par år och tjänar som dräng. 1843-1846 Enklingen Nils bor i Backstugan under torp Sjötorp och är under Koppa- rebygd Norregård. Han är fattighjon när han dör 1846. 1846 Enklingen fattighjonet Nils Nilsson från Kopparebygd dog 21 dec 1846 och begravdes 27 december. Dödsorsak var Bröstsjukdom i en ålder av 73 år.







MORFAR JOHANNES MORFARS MOR Kerstin Nilsdotter 1778 Kerstin föds den 16 februari 1778 i Sälletorpet. Hon döps den 22 februa- ri. Föräldrar var Nils Persson och Brita Nilsdotter. Faddrar var Anders i Skiöldsbygd, hustru Märtha i Skiöldbygd, Bengta i Kopparebygd. 1778-1796 Fadern Nils Persson och hustrun Brita Nilsdotter med barnen Kijerstin, Svenborg, sonen Pehr och dottern Pernilla flyttar till Hultatorpet. Kerstin är piga på Snärhult hos enklingen Jöns Jönsson och hans son Israel. Hon kom från Hultatorp 1796. 1796- Pigan Kerstin finns nu på Skateboda Norregård. Hon kom från Snärhult 1796-1804 Pigan Cherstin Nilsdotter finns på Skateboda Norregård. Hon flyttar till Skiöldsbygd Västergård 1804. 1805- 1822 Nils ochKjerstin gifter sig den 1 december 1805. Nils är då inflyttade från Glimåkra. Nils Nilsson bor i Sköldsbygds Wästregård, Göteryd tillsam- mans med pigan Kjerstin Nilsdotter och sönerna Johannes född 1808 och Jon född 1811. Flyttar 1811 till Skiöldsbygd, torp Bäckaholm. 1822 Hustrun Kerstin Nilsdotter på Bäckaholm dör den 2 december och be- gravs den 16 december 1822. Dödsorsak Bröstfeber



MORFAR JOHANNES MORMORS FAR Pehr Månsson 1760 Pehr föddes den 11 november 1760 i Forna Hässle och döptes den 16 november. Föräldrar: Måns Larsson och Pernilla Johansdotter. 1780-1795 Han bor tillsammans med föräldrarna och sina syskon i Kongstorpet. Fadern dör 3 december 1794. 1795-1812 Han flyttar till Fornahässle tillsammans med sin moder Pernilla som är änka. Hon dör av ålder den 20 mars 1797. Pehr arbetar som dräng på Fornahessle. Han gifter sig och flyttar till Killeboda. 1813-1824 Flyttar till Göteryd när 1813, bor i Kölshult där Pehr Månsson står som ägare, hustru Sissa och dotter Pernilla. 1824-1827 Flyttar till torp Pehrstorp under Kölshult. 1827-1829 Flyttar till Kölaboda Östergård där de finns som inhyses. Pehr dör på Kölaboda Östergård, 12 april 1829. Han dör 68 år gammal och begravs 17 april. Dödsorsak bröstfeber.



MORFAR JOHANNES MORMORS MOR Sissa Olofsdotter 1772 Sissa föds den 1 mars 1772 på Kongstorp i Loshult och döps den 8 mars. Föräldrar: Olof Haraldsson Orlander och Nilla Pärsdotter. 1780-1795 Sissa bor på Kongstorp tillsammans med föräldrarna. Fadern dör 12 mars 1785. Kvar finns enkan Nilla och dottern Sissa. 1795-1812 Bor på Kongstorp med modern efter hon blivit enka 1785. Sissa gifter sig med torpare Pehr Månsson och flyttar till Killeboda. Med Sissa flyttar enkan Nilla som dör 7 oktober 1808. De får dottern Pernilla som föds 1808. 1813-1824 Flyttar till Göteryd när 1813, bor i Kölshult där Pehr Månsson står som ägare, hustru Sissa och dotter Pernilla. 1824-1827 Flyttar till torp Pehrstorp under Kölshult. 1827-1831 Flyttar till Kölaboda Östergård där de finns som inhyses. Pehr dör på Kölaboda Östergård, 12 april 1829. 1831-1834 Änkan och inhyses Sissa bor hos dotter med familj i Kölaboda Östergård. 1834-1839 Sissa flyttar med till Rommarhylte, torp Källsnäs 1834 tillsammans med dotterns familj. Cissa dör där den 10 juni 1839, 67 år gammal av ålderdomssvaghet. Hon begravs 30 juni 1839.



MORFAR JOHANNES FARFARS FARFAR MORFAR JOHANNES FARFARS FARMOR Mårten Andersson 1722 Mårten föds 24 feb i Heinge, Lövestads fs, Malmöhus län. Hans föräldrar var Anders Mårtensson och Karna. 1754 Gifter sig 26 december med Sissa Gertsdotter i Lövestad 1755 Dottern Matta föds den 20 nov Lövestad. 1758 Sonen Pähr föds den 16 januari i Lövestad. 1760 Sonen Nils föds den 28 september i Lövestad. 1763 Sonen Jöns föds den 10 april i Lövestad. 1766 Dottern Elsa föds den 03 februari i Lövestad. 1771 Sonen Anders föds den 27 februari i Lövestad. 1777 Dottern Elna föds den 20 september i Lövestad. 1781 Sonen Anders föds den 28 mars i Lövestad. 1794 Mårten dör 5 februari i Lövestad. Sissa Gertsdotter 1733 Sissa föds 30 september i Lövestad. Henns föräldrar var Gert Andersson och Elna Andersdotter.







Hämtat från https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A5nes_historia#Sk%C3%A5nelagen Skånes historia Denna artikel behandlar Skånes historia. Vikingatiden Templet i Uppåkra. Rekonstruktion Sven Rosborn, Fotevikens Museum 2004. Skåne omtalas första gången i skrift i samband med fredsfördraget mellan danerna och Karl den store år 811. Med i danernas följe var då \"Osfrid från Schonen\", som kanske var kung över Skåne. Nästa gång Skåne omtalas är i samband med handelsmannen Wulfstansresa utmed södra Östersjökusten ca 870 e.Kr. Under 900-talets senare hälft finns Skåne omtalat i de isländska skrifterna men dessa skrevs inte ner förrän kanske runt 1100 varför materialet har brister sett i ett källkritiskt sammanhang. Ofta får man se kungalistor från Skåne som omtalar en mängd kungar från forntida dagar. Samtliga dessa är emellertid sagokungar, omtalade under medeltiden och som sådana att betraktas närmast som rena fantasiprodukter. Genom den arkeologiska upptäckten av det rika forntida samhället Uppåkra strax söder om Lund kan man nu med stor sannolikhet våga påstå att ett av Skånes större järnålderscentra utgjorts av just denna plats. Bebyggelsen har existerat från ca 100 e.Kr. till slutet av 900-talet e.Kr. På platsen har stått ett hednatempel. Skåne erövrades av den danske kungen Harald Blåtand, troligtvis under 970-talets senare hälft. Genom bl.a. spridningen av runstenar från just tiden i slutet av 900-talet kan man konstatera att det varit Öresundskusten och Skånes sydkust som bör ha lagts under Haralds välde. I Blekinge satt fram till andra hälften av 1000-talet sveonerna och troligtvis har dessa också innehaft den skånska ostkusten. Dels kan man se detta i gravmaterialet från denna tid. Medan de vikingatida gravarna i Blekinge och östra Skåne svarar till ett speciellt gravskick norröver är begravningsskicket helt annorlunda utmed landskapets syd- och västkust. Förhållandet mellan svear och daner i Skånes kustområden förklarar också varför det finns två praktfulla runstenar vid Simris på Österlen som är huggna av svenska runristare i början av 1000-talet. Först genom biskop Eginos kristnande av Blekinge på 1060-talet har troligtvis det svenska väldet gått förlorat i dessa områden. Harald Blåtand införde den kristna religionen till Skåne. Genom att anlägga så kallade trelleborgar, stora ringborgar för garnisoner av soldater, tog han makten i delar av landskapet. Kännetecknande för dessa ringborgar är att det strax utanför ena porten byggdes en kristen kyrka, troligtvis helgad åt S:t Clemens. Trelleborgar finns säkert belagda i Trelleborg och vid Borgeby slott invid Löddeköpinge. Med stor sannolikhet har de också funnits i Lund och i Helsingborg. Den danske kungen Sven Estridsson dominerade på ett kraftfullt sätt den skånska politiken under mitten av 1000-talet. Kungen, vars far Ulf Torgilsson varit skånsk jarl som mördats av den tidigare

kungen, ägde troligen ett stort antal gårdar i landskapet liksom modern Estrid som donerade \"50 bol\" i Göinge till domkyrkan i Roskilde. Själv överlämnade Sven kunglig egendom till kyrkan i Dalby. År 1060 instiftade Sven Estridsson nya biskopsdömen i Danmark. I Skåne blev både Lund och det endast någon mil bort belägna Dalby två sådana. I Lund blev Henrik, som tidigare varit biskop på Orkneyöarna, insatt som biskop. I Dalby blev Egino biskop. Han var vigd av ärkebiskopen i Hamburg. Egino kan karakteriseras som missionsbiskop och han deltog i flera korståg i Sverige. År 1066 dog biskop Henrik och Egino överflyttades då till Lundastolen samtidigt som Dalbystiftet lades ned. Sven Estridsson påbörjade uppförandet av en stenkyrka i Lund och en i Dalby. Kungen är fast förknippad med Dalby där det fanns en stor gård som kungen ägde. Den blev grunden för det kloster som snart anlades på platsen. I Necrologicum Lundense står att läsa att Sven, \"den mest kristelige konungen\", byggde Dalby kyrka och donerade två och en halv gård till den. Adam av Bremen skrev ca 1070: \"Skåne, den vackraste provinsen i Danmark. Det är väl rustat med män, fruktbart och rikt på handelsvaror, och det är fullt av kyrkor. Skåne är två gånger så stort som Själland – det har nämligen 300 kyrkor.\" Omkring 1080 ersattes Lundakyrkan av en ny i sten i samband med att kryptan till den nuvarande domkyrkan började uppföras. År 1103 avstyckade påven Norden från Hamburg-Bremens ärkebiskop. Den förste ärkebiskopen i Lund blev Asser, invigd 1104. Detta betydelsefulla årtal, då den västerländska kulturen i egenskap av den mäktiga kyrkan etablerats enligt europeiska normer i Norden, är därför lämpligt att låta bilda gräns mellan vikingatiden och medeltiden i Skandinavien. Skånelagen Handskrift av Skånelagen från ca 1250 Skånelagen (på danska: Skånske Lov) är den äldsta danska och den äldsta av de nordiska landskapslagarna. Denna finns i ett flertal handskrifter på forndanska/fornsvenska (d.v.s. \"fornöstnordiska\") och latin och i handskriften Codex Runicus är den nedskriven i runskrift. Den första nedskriften anses vara från början av 1200-talet. Lagen tillämpades inte bara i Skåne, utan i hela Skåneland, det vill säga förutom Skåne också i Blekinge, Bornholm och Halland. Från och med 1595 infördes den även på Gotland där den ersatte Gutalagen. Tydligen gick det trögt med lagbytet i praktiken och först 1618 började Skånelagen tillämpas på Gotland. Lagen fortsatte att gälla i landskapen ända fram till 1683,[1] då svensk lag infördes (i strid mot fredsfördraget med Danmark) i de landskap som blivit svenska. Samma år upphörde Skånelagen också att gälla på Bornholm då alla danska landskapslagar ersattes med den \"Danske Lov\". Bibliografi • Then gambla Skåne lagh, som i forna tijder hafwer brukat warit, och nu aff ett gammalt pergamentz ... Stockholm: Johann Georg Eberdt. 1676. Libris 1976590

Medeltiden till 1500-talet Kyrkan Absiden på Lunds domkyrka. Stora delar av denna togs ner i slutet av 1700-talet och den återuppfördes sedan. Helsingborg 1589. Kopparstick av Georg Braun. Karta över Danmark med länsindelning under medeltiden. Under den första kristna tiden gick kungamakten och kyrkan hand i hand. Det var bland kyrkans män i högre positioner som kungen fann personal med en god utbildning, som kunde läsa och skriva och därtill var söner hämtade ur herremannaklassen. Kungen behövde sådana i sin administrationsapparat; skatter och andra intäkter skulle bokföras. Under sent 1000-tal–början av 1100-talet införs bruket att bygga med sten. Byggnadshyttan vid Lunds domkyrka under åren ca 1080–1145 har här givetvis spelat en stor roll. Den främst kyrkliga byggverksamheten i sten har varit kolossalt omfattande. Nästan samtliga av Skånes sockenkyrkor av trä ersattes under denna period av stenbyggnader. Skåne som ärkestift över hela Norden fick på detta sätt en manifestering av den kyrkliga överhögheten även ute på landsbygden. Ett flertal olika skånska stenmästare är kända från 1100-talet. 1100-talet var de stora klosterbyggenas århundrade i Skåne. Ärkebiskop Eskil i Lund var den pådrivande kraften. En mängd olika klosterordnar slog sig nu ner runt omkring i landskapet. Augustinerna (Dalby), premonstratenserna (Lund, staden Tommarp invid nuvarande Simrishamn, staden Vä söder om Kristianstad), cistercienserna (Herrevad), benediktinerna (Lund, Bosjökloster). En stor mängd skånska kalkmålares alster finns representerade i bevarade medeltida kyrkor. Under speciellt 1400-talet ersattes kyrkornas inre trätak av tegelvalv. Behovet att utsmycka dessa blev således stort under en relativt kort period.

Städerna De äldsta skånska städerna är Lund och Helsingborg. Lund anlades av Harald Blåtand när denne lade ner den hedniska huvudorten Uppåkra runt år 980. I stället påbörjas en ny stad eller stadsliknande samhälle norr om Höje å. Här anlade kungen troligtvis en av sina ”trelleborgar”, garnisonsläger. På samma sätt bör kungen ha anlagt en trelleborg i Helsingborg. Ortnamnet med efterledet ”borg” omtalas nämligen redan år 1085. Den enda borgtyp som man känner tidigare än detta år i Danmark är Haralds ”trelleborgar”. Arkeologiska fynd har tolkats som en möjlig trelleborg i Helsingborg.[1] Andra tidiga städer i Skåne är i väster Lomma norr om Malmö samt i landskapets östra del Vä, Åhus och Tommarp. Under 1200-talets allt intensivare tyska Hansahandel uppstår ett antal kuststäder. Skanör etableras som stad och handelsplats för fisk runt 1200. Trelleborg blir stad redan i början av 1200-talet. Ystad och Malmö omtalas från mitten av seklet. Malmö kan med rimlig sannolikhet knytas till den stad i Skåne med borg på stranden som ärkebiskop Jacob Erlandsen enligt skriftligt källmaterial ska ha anlagt år 1254. I slutet av 1200-talet verkar också Falsterbo ha uppstått ur den rika sillhandeln runt Skanör. På 1400-talet anlägger kung Erik av Pommern Landskrona stad. Under samma århundrade tillkommer Båstad och Luntertuninne i Skälderviken. År 1513 läggs Luntertun ner och ersätts på Kristian II:s order av Engelholm. Makten i landskapet Med en svacka under 1400-talet växte sig från det tidiga 1500-talet den danska kungamakten allt starkare. I Skåne fanns vid denna tid 16 huvudlän samt ett flertal mindre län. Det var kungen som utsåg sina mest pålitliga män till länsherrar. Flera av huvudlänen styrdes från riksborgar. Under medeltiden var Lindholmens borg öster om Svedala en sådan riksborg. Andra var Helsingborg och Malmö och från mitten av 1500-talet även Landskrona. Skåninge landsting omfattade Skåne, Blekinge, Bornholm och Ösel. Möten hölls vid bronsåldershögen S:t Libers kulle vid Vallkärra; numera ligger den i parken strax N. om monumentet över slaget vid Lund. Där hölls även kungahyllningar, vid de danska kungarnas 'eriksgator' i sina underlydande landskap. Kristian IV var den siste kungen som där hyllades. Den mäktiga skånska adeln kan spåras ner i 1100-talet. Genom att kungen gav skattefrihet och förläningar till sina betrodda män växte det danska adelsväldet snabbt upp. Skåne utmärkte sig med en mängd slott, herrgårdar och befästa sätesgårdar. Under speciellt 1400-talet uppstod högadeln vilken manifesterade sig med väldiga slottsanläggningar. Tidiga sådana monument, så kallade fasta hus, är Glimmingehus, Örup norr om Ystad och Bollerups borg strax intill samt Lillöhus vid Kristianstad. Upprorstider Mot den skånska adeln ställdes i början av 1500-talet borgare och bönder. Dessa fick en beskyddare i den liberale kungen Kristian II. Malmös borgare gick i bräschen för den danske kungen. År 1523 belägrade en adelsarmé staden under lång tid. År 1525 utbröt ett stort bondeuppror i Skåne och Blekinge vilket syftade till att ge den landsflyktige kungen sin makt åter. Mot de upproriska stod den gamle kungens morbror Fredrik I av Danmark, adeln och tyska legosoldater. Två stora masslakter av bönder ägde rum detta år, vid Arlöv utanför Malmö och vid Bunketofta lund i nuvarande Helsingborgs kommun. Åren 1534–1536 påbörjade och utkämpade Malmö tillsammans med Köpenhamn och tyska Hansan ett inbördeskrig med syfte att återinsätta Kristian II på Danmarks tron. Det är vid denna tid som de skånska adelsmännen börjar befästa sina slott med runda kanontorn för att skydda sig mot bönderna. Exempel på ett sådant slott är Torup utanför Malmö.